Avslut av sommarträning och uppstart för säsongen 2008-2009 har återigen skett i "fiendeland".

Åhus beachhandboll 2008.

Först vill jag konstatera att det har tränats bra under sommaren inte minst av de som har flera sporter att tänka på. Trots att vi är en liten trupp har en tappert gäng samlats för att träna en del kondition men framförallt grundstyrka samt spänst och snabbhet. "Handbollen" har rörts relativt sparsamt och beachhandboll har tränats vid fyra tillfällen och främst som en del i den övriga träningen här med betoning på rörlighet, koordination ooch split vision.

Mina tankar inför turneringen var att det kommer förmodligen att bli svårt att genomföra turneringen med det man-man spel som var den starkt bidragande orsaken till vår seger 2007. Väl medveten om att de skånska lagen förberett sig för beachhandbollen på ett mycket bättre sätt både taktiskt och med boll än vad vi gjort misstänkte jag trots allt att finalspel inte skulle vara helt avlägset.

Gruppspelet innleddes med att vi mötte ett rappt och piggt spelande lag ifrån Rimbo som var kvickare och rörligare än vad vi var. Därmed inkasserade vi vår första förlust sedan 2006. I denna matchen var vi inte på tårna och det i kombination med att vi spelade man-man gjorde att Rimbos seger blev klar och odiskutabel. Matchen fungerade dock som en väckarklocka och då vår grupp var jämn och spännade var detta nödvändigt för att ta oss vidare till finalspelet. Gruppspelet avslutades även med en förlust då mot IFK Ystad. Det visade sig sedan att detta var de två ända lagen som lyckades besegra oss. Tyvärr lyckades IFK Ystad vinna två gånger då de även vann finalen. I finalspelet besegrade vi LUGI, Näsby samt ett annat IFK Ystad lag på vår väg till finalen. Då finalen spelades sent på kvällen och det var ganska mörkt med en ojämn belysning gjorde detta det speciellt svårt för målvakterna att se bollen vid skott från distans. Då vi inte avslutade från distans vilket IFK Ystad gjorde blev därför vår målvakt missgynnad. Försvarmässigt var vi inte tillräckligt aktiva i att störa skyttet från distans denna kväll, detta tillsammans med något oturligt domslut,avslut samt spelarbeslut gjorde att IFK Ystads välförtjänta seger blev något enklare än den behövt bli. Men jag ser redan fram emot handbollsturneingen i Ystad i augusti där vi får försöka ta revansch.
Förra säsongens final var Johans målvaktsspel och Hampus skytte avgörande för segern, denna säsongen var vi nära att vinna med ett sämre försvarspel och utan Hampus skytte men med ansvar hos flera spelare.

Spelarkritiken inskränker sig till generell kritik till laget samt vissa individuella saker som stuckit ut.

Spelartruppen bestod av Johan, Filip, Rasmus, Mattis, Hampus, Didrik, Fredrik, Jesper, Jonathan

Ledartruppen bestod av Hasse och Stellan

Föräldratruppen bestod av föräldrar till samtliga killar.

När det gäller spelarna har de skött tider och förberedelser på ett tillfredställande sätt. Alla vill spela och alla vill prestera men ni har även glatt er med varann och laget. Detta skall vi tillsammans ta med oss och försöka utveckla ytterliggare inför och under den kommande säsongen.

OBS! Inga skador!!!!

Johan i mål lägger alltid ett stort ansvar på sig själv och är sin egen störste kritiker. När Johan är ledsen efter vår finalförlust upplever jag att Johan känner att han svikit laget, om han bara hade gjort en bättre insats så hade vi vunnit men faktum är att att utan Johan inget finalspel överhuvudtaget.
Jag vill bara säga två saker kring detta, det första är att vi alla vinner och förlorar tillsammans såväl spelare som ledare. För det andra har jag inte sett någon målvakt som varit bättre än Johan i mina ögon.

Filip kan upplevas att han inte har koll men är alltid i tid och på banan ser Filip kanske mest av alla. All den energi och den vinnarskalle som Filip har kan ibland ta sig mindre bra uttryck. Detta händer mycket sällan numer men skedde vid ett tillfälle. Detta har vi diskuterat och något sådant händer förhoppningsvis inte mer. Filip har en oerhörd energi på banan och jobbar lika hårt var han än hamnar. Jag upplever att han numer klarar av att sitta på bänken ibland. Jag tycker att Filip utvecklas på alla plan och tror på en bra säsong för honom.

Rasmus var inte med ifjol men tillför mycket iform av vilja och energi. Fysiskt stark som Rasmus är löser han ibland uppgiften med råstyrka vilket kan leda till utvisningar. I semifinalen när vi hade en spelare utvisad visade han sina kvaliteér på bästa sätt och gjorde sin handbollsmässigt bästa insats som jag sett om man betänker det viktiga läget i matchen (ansvar), rätt utnyttjad styrka och snabbhet samt fokus i avsluten. Om Rasmus tar med sig detta tror jag att han kommer att tillföra en dimension till vårt spel kommande säsong.

Mattis var i princip felfri i det defensiva arbete under turneringen, spelar inget under finalspelet förrän själva finalen men är felfri även där. Mattis är den som jag upplever förändrats mest av våra spelare sedan förra året. Visade under målvaktsuppvärmningen inför finalen att han har hittat sin bössa. Mattis satte några riktiga kanoner på Johan. Mattis bidrar också mycket vid sidan av med ett gott humör och mycket humor. Mattis kommer att bli ett utropstecken till kommande säsong.

Hampus är vår vänsternia med allt var det innebär. Under förra årets final bombade han sönder våra motståndare och var tillsammans med Johan största anledningen till att vi då vann. Vi hade aldrig kunnat vinna utan Hampus skytte. Hans spel har utvecklats till denna säsong med en bättre blick för spelet och friställda lagkamrater. Många är de assist som Hampus är ansvarig för. Nästan alltid med glimten i ögat och tid över för kompisarna gör att Hampus är en viktig spelare även vid sidan av banan. Eftersom Hampus växt mycket på kort tid behöver han jobba med att få ihop sin koordination vilket sammantaget kommet att göra honom grym till kommande säsong.

Didrik spelade i en annan förening och såg när vi vann ifjol från läktarplats. Nu i Hästös färger fick han vara med om en resa från gruppspel till final. Didrik är fysiskt den starkaste handbollspelande 95:a jag sett. Till detta är Didrik utrustad med smidighet, en blöt handled som gör att han har ett snabbt och bra skott samt en mycket bra speluppfattning. Jag kunde se att han har utvecklat snabbhet och rörlighet och kunde trots sin storlek lösa de mesta uppgifterna. han gjorde tillsammans med Rasmus en stor prestation i semifinalen när de tillsammans vann utvisningen med 2-1. Det känns som att Didrik är under utvecling och det kommer att bli spännande att följa honom under kommande säsong.

Fredrik har tagit stora steg i utvecklingen sedan förra årets final. Han har fortfarande koll på det mesta av betydelse och en hel del som saknar betydelse men har ändå lyckats slappna av i sitt spel på ett bättre sätt. Visserligen tar han fortfarande ett stort ansvar som oftast är positivt men ibland kan bli negativt och leda till felbeslut men utvecklingen går absolut åt rätt håll. Fredrik har visat större mod i sitt spel och har fått ett bättre skott, det parat med spelförståelsen som finns där gör att framtiden ser ljus ut.

Jesper gav hos mig upphov till funderingar kring hur han skulle hantera det fysiska spelet. Svaret blev - kanske bäst av alla. Trots att Jesper försvarsmässigt nästan alltid ställs inför större och starkare spelare löser han uppgiften på ett föredömligt sätt. Med sin speluppfattning,aggressivitet,snabbhet och rörelse samt en stor portion "jävlaranamma" måste han vara oerhört jobbig att möta. När andra tappade lite fokus behöll Jesper koncentrationen och var under resans gång mycket viktig för vårt avancamang till finalspelet. Jag upplever doch att ju närmare vi kon finalen ju försiktigare blev jesper i sitt anfallspel. Men efter att vi pratat om detta går Jesper in och tar ansvar i finalen med om jag minns rätt med 3 skott som rsulterar i två mål och ett stolpskott (tyvärr blir det ena målet tveksamt bortdömt för övertramp). Jag har en känsla av att Jesper kommer att göra en suverän kommande säsong.

Jonathan var kanske vår viktigaste spelare vid förra årets vinst men det kändes som att hans roll skulle bli mindre denna gången. Tänk så fel man kan ha. Jonathan växte med uppgiften och ju tuffare och viktigare det blev ju bättre presterade han och ju större ansvar tog han. Jag ser Jonathan fortfarande som vår mest komplette spelare men som behöver jobba med sin fysik under kommande säsong. Vilken roll han kommer att få under nästa säsong är omöjligt att säga, däremot kommer den att alltid vara viktig.

När det gäller ledarna känns det som vi oftast fattat beslut i dialog och därefter i samförstånd. Under finalspelet (kortsiktigt) var vi tydliga med att vi spelade för bästa möjliga resultat i turneringen. Förhoppningen är att den totala bilden av matchningen under hela turneringen skall leda till ett bättre lag. (långsiktigt). Med facit i hand finns det säkert saker vi kunnat gjort annorlunda men jag tror inte det påverkat slutresultatet (finalförlust) eller det, den enskilde spelaren tar med sig i form av speltid och ansvar.

Föräldratruppen fanns på plats för att stötta sina söner vilket känns oerhört glädjande som ledare men jag garanterar att alldeles oavsett om era söner uttrycker det eller inte är det mest tillfredställande för just dom. Att ha en eller flera föräldrar som bryr och engagerar sig uppskattar alla barn.
Då jag själv är förälder till två idrottande barn är jag medveten om alla känslor man har som förälder inte minst att man vill att barnen skall ha glädje av sitt idrottande att de skall lyckas. Just i detta "att lyckas" ligger de små nyanserna som vi föräldrar och ledare skall vara uppmärksamma på. Vi skall hitta de positiva bilder-förändringar som sker och lyfta våra ungdomar med hjälp av dessa. Jag vet att detta inte alltid är så lätt men för den enskilde ungdomen är det viktigt att veta att den energi och den ansträngning man lägger ner vid träningar och matcher betalar sig i form av att man blir en bättre och kunnigare spelare vilket i sin förlängning förhoppningsvis leder till viktigare uppgifter med mer speltid tillsammans med bättre lagkamrater och mot bättre lag.
Ett annat resultat av detta bör också bli att den enskilde ungdomen blir bättre på att ta ansvar för sig själv samt organisera sitt liv i övrigt ex. övrig fritid - skolarbete.

Det är fullt normalt att man spontant kan tycka att "Kalle" - inte fått chansen - att han borde få mer speltid osv osv. men då är det viktigt att ni kämpar med att inte förmedla dessa känslor till era söner utan stötta dem i att fortsätter träna och utvecklas på det sätt de redan gör så kommer de att få bättre möjligheter.
Är ändå besvikelsen för stor och känslorna svåra att hantera föreslår jag att ni som förälder tar kontakt med någon av ledarna för att försöka reda ut eventuella problem.
Detta känns inte som något stor fråga och kommer förhoppningsvis inte att bli det heller om vi vuxna, ledare såväl som föräldrar kan ha en öppen dialog.

Mvh
Stellan

tillbaka