Tankar kring HIFP95:s insats på beachen i Åhus från en assisterande coach.

Nyss hemmkommen från Åhus sent tisdagskväll vill jag här på onsdagsförmiddagen försöka sammanfatta mina intryck av vistelsen i Åhus tillsammans med laget och dess ledare. Det sportsliga resultatet för laget känner vi alla till med seger i konkurrens med 47 andra ungdomslag, många med åtskilliga timmars förberedelse av beachhandbollspel. Att då gå obesegrade genom turneringen med endast c:a 4 tillfällen i sanden tyder på vad??

Min uppfattning är att vi hade en bra taktik med man-man spel som är oehört krävande men som killarna ställde upp på. Alla spelare tog ett ansvar och vi kunde nyttja alla spelare vilket innebar att vi var relativt fräscha inför finalspelet och kunde "matcha" laget utifrån dagsform. Under resans gång förbättrade vi detaljer i vårt agerande både på och vis sidan av banan som tillsammans med att "flytet" infann sig gjorde att vi till slut stod som segrare.

Ett bra lag består av många bra individer som alla är betydelsefulla för resultatet. Allt vad som sker i gruppen påverkar det slutliga resultatet.

Jag vill därför börja bakifrån när vi stod som segrare och "Fredde" som lagkapten tar emot lagpokalen och sedan får värsta rycket och sticker i väg på ett eget ärevarv utan kompisarna. Detta är samma kille som innan finalmatchen uttryckte att han var alldeles för trött för att spela och efter matchen som han faktiskt spelade, brast i gråt när spänningarna och trycket släppte, i ljuset av detta har jag inte speciellt svårt att förstå hans eget "obefogade" ärevarv där givetvis laget skulle varit med.

Eftersom jag aldrig tidigare följt laget på så nära håll var detta oerhört intressant. Jag nöjer mig med att alla killarna är i mitt tycke stora personligheter så unga de är och med glimten i ögat. Föräldragruppen upplevde jag som mer stödjande än krävande vilket i så fall är alldeles OK.

Nu till mina tankar om grabbarna,

Johan var turneringens bästa målvakt i mina ögon. Alltid fokuserad aldrig sur och grinig. Snabb med en bra känsla för var skotten skall komma, inga stora gester efter räddningar utan snabbt i gång med spelet. Gjorde avgörande frilägesräddningar i samtliga 4 matcher i finalspelet. Förmåga att koppla av mellan matcherna.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Jonathan var för mig en stor positiv överraskning som med sitt goda humör var han en stor tillgång både på och vid sidan av planen. Ingen uppgift var för svår för honom och funkade det inte första gången så efter lite vila var Jona på hugget igen. Vår genomgående bästa spelare.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Love hade jag nästan inte träffat tidigare eftersom han inte varit med på dom träningarna som jag varit med på. Han uppvisade bra känsla för spelet och tog ett stort ansvar både offensivt och defensivt. Svarade också för avgörande insatser under finalspelet. Vid sidan av planen lugn och tyst men med ett charmigt leende när han ville bjuda på det.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Mattis har jag följt en del under sommaren då han tränat på bra och förbättrat sin uthållighet och koordination väsentligt. En stor och stark kille som Mattis behövs i alla lag som vill bli riktigt bra. Mattis uppvisade under turneringen en stor spelförståelse och kampvilja och gjorde även mål under finalspelet. Han hade däremot ingen förståelse för speakern som inte begrep att han hette Mattis och inte Mattias detta säger jag som fick heta Andersson istället för Arenander. Men Mattis vad gör det, det var iallafall vi som vann.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Erik gjorde alltid sitt bästa. Är man som Erik även en individuell idrottsman och då dessutom i en så krävande sport som orientering vet han mycket väl att om han inte gör jobbet finns det ingen som gör det åt honom. I turneringen gick det lite upp och ner om man ser till utdelningen i mål men jag föredrar att se det i skapande av chanser och uppoffrande slit. När Erik får jobba upp skottstyrkan kommer bollarna att sitta säkert bakom moståndarmålvakterna. Alltid mentalt förberedd för uppgiften En kille med glimten i ögat..
Utan honom hade vi inte vunnit.

Simon gjorde en bra turnering med mycket spel under gruppspelet och lite spel under finalpasset. Defensivt mer eller mindre prickfri med hög kampmoral krigade han med alla motståndare oavsett storlek. Offensivt var det lite mer upp och ner men det är saker som skall slipas på under framtida träningar. Oftast glad och pigg.
Utan honom hade vi inte vunnit.

"Fille" är en kille som aldrig skulle vika ner sig men ibland skulle låta bli att vika ner motståndarna. Med sin fantastiska vilja och kämpaglöd och fina känsla för spelet betydde Fille mycket. Ett bättre utnyttjande av hans stora energiresurser kommer att göra honom till en ännu bättre handbollspelare i framtiden. Oftast glad och pigg men ibland lite inne i en "tunnel". Kom ut "Fille" det är roligare, tycker iaf jag.
Utan honom hade vi inte vunnit.

"Jeppe" var kanske tillsammans med Jona den som höll den jämnaste och högsta nivån genom hela turneringen. En inte så fysiskt stor kille men med ett tigerhjärta som vägrade vika sig. Hans fantastiska jobb både i offensiv och defensiv var en avgörande anledning till att vi nådde finalen. En skada satte till slut stopp, hoppas du snart är frisk. Glad och positiv vid sidan av banan.
Utan honom hade vi inte vunnit.

"Hampe" är tillsammans med Mattis våra enda fysiskt stora spelare. Hampe är också en duktig skytt och därför betydelsefull för oss. Hans turnering var upp och ner där han ofta presterade framåt men glömde/tappade koncentrationen bakåt. Trots alla mål han gjorde i finalen där alla gjorda mål blev av avgörande karaktär vill jag lyfta fram hans defensiva arbete för trots att han "tappade" sin kille (Lugis bästa spelare) gjorde han sin defensivt bästa match. Även det var avgörande för segern. "Hampe" oftast på gott humör vid sidan av banan men blir lite låg om han missar något avslut, tycker ändå att "Hampe" kom igen bra under matcherna framåt. Gjorde totalt sett sin bästa och viktigaste insats i finalen.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Axel hade en turnering som gick lite upp och ner. Detta gäller inte hans vilja och kampmoral och i defensiven var han i stort sett felfri medan det gick lite upp och ner framåt. I finalen gör Axel en avgörande insats när han får "offra" sig och gå in på linjen, där han trots att han var fysiskt mindre än sina motståndare på ett mycket smart sätt delade av och skapade utrymme för "Hampe" att avgöra.
Utan honom hade vi inte vunnit.

"Fredde" När det gäller "Fredde" upplever jag att han kände ett stort ansvar/press på sina axlar och hans prestationer under turneringen var upp och ner. Defensivt tappade han ibland fokus och orkade inte jobba hem, framåt varvade han bra prestationer med en del "egna" beslut. Inför finalen saknade vi "Jeppe" och behövde ett hot på högersidan. Det blev Freddes roll, först som ordinarie på banan med två bra avslut som resulterade i ett mål och bevakning från motståndarna under resten av matchen sedan 4:e man när Axel gjorde en kantövergång och gick in från kanten till linjen. Finalen var "Freddes" bästa match under turneringen men med en lite mer avslappnad inställning (mindre press) kommer det att bli än bättre. När jag ser Fredde gråta efter matchen är det inte glädjetårar utan tårar av lättnad. Nästa gång bestämmer vi att det blir av glädje. Vid sidan av banan är "Fredde" oftast en glad och positiv kille.
Utan honom hade vi inte vunnit.

Ni är bra killar men för att fortsätta att vara bra gäller det att fortsätta utvecklas genom träning och när det gäller matchspel så är man aldrig bättre än sin senaste match.

Idrott och handboll inte minst, är glädje och gemenskap och skall utav glädje byggas.

Ordinarie tränare/coacher Hasse och Henrik höll hela tiden lågan brinnande!

Vid tangenterna Stellan

tillbaka