ICA cupen steg III 2004

En suverän helg.
Kul tågresa både dit och hem och gamla flygflottiljen F13 i Norrköping bjöd bra boende och helt okej spelhall.
Killarna skötte sig som vanligt suveränt – både på och utanför banan – och att det var rätt lag som gick vidare tyckte alla.

Lördag
Norrköpings AIS– Hästö IF 16–23

En match som till stora delar präglades av nervositet. Första matchen är ju alltid viktig och vi lyckades undan för undan få övertaget mot arrangörsklubben.
Vi vann på vårt försvarsspel som, med undantag mot Eslöv, fungerade kanon hela helgen. Anfallsmässigt var det som sagt nervöst, men till slut blev det en bekväm seger och en bra start, mot ett Norrköping som mer och mer tappade humöret.

Hästö IF–Sollefteå 21–13

Återigen en bra försvarsinsats. 13 insläppta på 2x20 minuter är mer än
godkänt. Framåt gick det sisådär även här. Men Emil sköt tungt och Vigge kom in och gjorde bra saker från högerkanten. Härmed hade vi fyra poäng på två matcher och ett jätteläge att avgöra på söndagen.

Söndag
Eslöv–Hästö IF 23–22

Men avgörandet slutade med en tung förlust, för att inte säga grym. När en sekund återstod grejade Eslöv segermålet, och strax innan hade vi missat ett helt okej läge att själva avgöra.
Spelmässigt var detta helgens stora plump i protokollet. Segt och trött och dålig inställning, för att inte säga underskattning mot ett lag som på lördagen inte imponerade speciellt mycket.
Men tydligt är att vi inte kan ladda för tidiga morgonmatcher, det här är inte första gången. Faktum är att vi åkt ur många turneringar på det här sättet. Minns Dalhem och minns Potatiscupen.
Här måste vi kanske tänka om när det gäller väckning och frukost, men det är också upp till grabbarna att visa mer vilja och kampmoral.
Vi gjorde ett ryck i andra halvlek och skaffade oss ett tvåmålsförsprång och flera bra lägen att utöka ledningen.
Men det gick troll i det.
Emils målkavalkad (13 st) höll oss kvar i matchen, men som det visade sig, till ingen nytta.

Hästö IF–Önnered 20–20

Vår bästa match i steg 3 och kanske till och med vår bästa match någonsin. Ett otroligt uppumpat gäng tog sig an Göteborgs bästa lag, fulla av revanschbegär.
Det var kamp till sista svettdroppen. Ingen gav sig. En fantastisk inställning (som hade gett seger mot Eslöv med 15 bollar) och ett lika fantastiskt försvars- och anfallsspel.
Vi startade bra till 3–1, vi ledde med 7–4, och ryckte till 9–5. Så fort Önnered närmade sig så svarade vi. Så höll det på. Vi var steget före fram tills sex, sju minuter återstod. Då kom Önnered närmare och närmare och tog till slut ledningen.
Men aldrig med mer än ett mål. Med 20 sekunder kvar lossade Emil från
nio meter och med sitt nionde mål kvitterade han till 20–20.
Slutsekunderna blev rafflande. Önnered tog timeout och tankarna på Eslövsmatchen kom tillbaka.
Men killarna vägrade ta en ny slutsekundsförlust. Sättet vi stoppade
Önneredspelarna på i slutet var kanske inte snyggt, men vi höll rent framför suveräne Basse i målet.
Bulan/Vigge på högerkanten var suveräna. Liksom Jona i sin nygamla linjeroll. Bakåt var han Kung. Pelle och Robin slet som djur i mittförsvaret, Emil jobbade lugnt och metodiskt mot Önnereds duktiga högernia. Och på vänsterkanten stängde Adde igen.
Frånsett en liten period i andra halvlek då vårt anfallsspel blev lite statiskt (killarna var väldigt trötta), briljerade vi med genombrott, kontringar, kombinationer (bland annat en klockren tjeck/japan på Emil) och andra finesser.
Nu vet vi att vi kan.
Vi kan rubba allt motstånd. En skön känsla att med sig till steg 4.

/Henrik